Idag var det första dagen tillbaka på jobbet, efter förra veckans mini-semester. I förra inlägget så klagade jag, på min smärta jag lever med var eviga dag. I och med det inlägget så fick jag en kommentar som jag tänkte försöka svara på idag:

Men....klarar du av att jobba heltid?
Svar: Ja, det gör jag faktiskt. Jag har dock valt att arbeta fyra dagar/vecka men det av fler anledningar än bara smärtan. Första anledningen var faktiskt för att jag drev mitt eget företag samtidigt som jag jobbade, jag var egen företagare ¨1 dag/veckan. Men jag blev tvungen att prioritera mellan företag och barnen, inget svårt val att välja...mitt företagande får vänta några år till.

Med smärtan så måste man lära sig att inte stressa, yoga, massera, värma och på andra sätt försöka förebygga och lindra den krafitigaste smärtan. Jag vill dessutom kunna ta vara på lite tid med barnens vardag, med hämtning, läxa och matlagning. Att ha en dag i veckan där man kan boka in tandläkarbesök, frisören och andra möten är oerhört underlättande i vardagen utan att arbetstiden blir lidande. 

Hur konstigt det än låter så lär man sig att leva med smärtan. Jag har mer eller mindre ont varje dag och varje morgon så ger kroppen mig en överraskning...vilken kroppsdel är värre och mer hindrande idag än igår? Men nu till svaret som dessutom svarar på nästkommande fråga, så vi fortsätter neråt... 
 
Har du kanske ett sådant jobb som gör det möjligt?
Svar: Det är A & O. Mitt arbete går hand i hand med mina intressen på så många plan. Mina intressen är min tid då jag får utvecklas och skapa. Där jag kan lägga ner min tid på att skapa något som någon annan kan tycka om att använda, vara i, titta på, inspireras av osv. Att skapa något från inget eller att slutföra en helhet är det jag brinner för och det är det jag får göra. Värt mer än pengar. Det är dessutom ett varierande jobb eftersom det förgrenar sig på så många plan, det värsta man kan göra när man lever med smärta i musklerna är att lägga sig ner eller låsa kroppen i det onda läget. Måttlig (ej överdriven) rörelse och träning för kroppen är ett måste.

Styrketräna, springa och delta i andra tuffa utmaningar för kroppen är otänkbart men yoga, dansa (för att det är roligt), promenera är träningsformer som passar just mig (när jag väl får infall och plockar ork ur musklerna för att jag vill kunna utföra det som andra kan göra smärtfritt)

Usch, hoppas på att du kan få en mirakelmedicin som underlättar för dig
Svar: Någon mirakel medicin finns inte men om man skulle vilja så får man äta värktabletter, använda sig av tens (små elektriska stötar i musklerna) osv. Men jag vill inte ha sådant och jag tror att man måste vara mån om att inte falla i stressfällan (därav fick jag myalgi), inte försöka hinna med alla, vara allt, kunna allt. osv. Känns som om jag säger emot mig själv men det är just där jag är (fortfarande) att lära mig stressa ner, låta det vara smutsigt på golvet en extra dag, kunna lägga mig ner och bara vara, inte försöka ligga före i schemat eller fullboka flera veckor med MÅSTEN som egentligen inte är måsten.

Jag är super kass på det men gör mitt bästa, har dock lärt mig att lyssna på när kroppen säger ifrån och då finns det inget annat att göra än att ta hand om den. Man gör så gott man kan, det är bara grymt lättare när det är roligt ;0)

Roligt att det droppar in frågor, jag svarar gärna.
Nu när jag har svarat på detta och samtidigt kanske både visat en "dålig" sida hos mig men ändå informerat om något som alla kan drabbas av så ska jag absolut inte klaga på ett tag ;0)

Vi är som vi är för att vi gått igenom det vi har gått igenom. Det har format oss på både positiva och negativa sätt! Alla har en orsak till att man är som man är, det är helt okej och förståligt bara man har vetskap om varför!

Idag har jag all rätt i världen att få klaga, trots att jag försöker vara en person som vill se saker från den ljusa sidan i alla situationer. Jag skrev försöker... =0)

Men min myalgi (smärta) som jag har generellt i alla muskelgrupper, ger kroppen mig en överaskning varje morgon. Jag vet inte vilken kroppsdel som kommer göra mest ont under dagen som gryr. Efter alla år och för varje dag så lär jag mig dock mer och mer om vad jag och min kropp behöver...och inte behöver. Det är som en vågskål, tar jag lite från ena sidan så vet jag att jag blir lidande av det och att det kommer ta några dagar innan vågskålen väger jämnt igen.

Idag är en sådan dag eftersom jag tog rejält ur ena sidan vågskålen igår. Jag planterade om alla krukväxter som har sitt boende inomhus och dessutom ordnade jag till och planterade alla planteringar i krukorna utomhus samt rabatterna. Det tog hela dagen (med lite paus för fika med svärföräldrarna, vilket var jätte trevligt eftersom jag annars inte har den tiden att kunna sitta i lugn och ro).

På kvällen var solningen ristad i sten. Hela min kropp värkte, musklerna svällde och rörligheten var minimal. Att då få lägga sig i ett varmt och smärtlindrande solarium är obeskrivligt skönt.

Idag fortsätter jag äta på den smärtsamma kakan men vardagen och alla måsten finns ju fortfarande kvar så lite måste jag nog nagga på rehabiliteringen.

Idag ser jag det så här, trots en smärta som inte går att sätta ord på:

Solen skiner, mina barn mår bra och är friska och glada, jag har semester, mitt hem är rent och fint och även idag kan jag lära mig nya saker =0)  

Alla har vi rätt att klaga då och då, det är inte alltid rosenrött i livet och varför då försöka framstå som sådan? Idag klagar jag med all rätt!

Idag börjar min mini-semester, den varar bara under nästa vecka men av anledning att få saker och ting gjorda samt lite mer tid med barnen och dess vardag i skolor och dagis. En andningspaus för att få lite mer power och nytänkande kreativitet under resterande tid innan den riktiga semestern.

Känns konstigt att vara ledig dock, gillar inte det inte riktigt men har lovat mig själv att försöka hålla mig borta från arbetssysslor (förutom att hitta mer kunskap och inspiration, det är väl inte att arbeta....eller?)

Ska försöka hinna vara mer aktiv i mitt bloggande.

"Semestern" börjar iallafall med lite guldkant, precis som den ska. Har idag premiär druckit en kaffe ur min nya kaffemaskin "C3 Kapselmaskin M2" med kapslar från Löfbergs Lila. Nu kan vi få espresso, bryggkaffe, te, varm choklad och annat på några sekunder.

En perfekt maskin som tillåter tillgång till mängder av smaker som tilltalar mig...kolla in sortimentet av GODIS (med stort G) och det övriga goda som vi kan få i oss till familjefrukosten om helgerna. Mums! Det är vad jag kallar Guldkant på vardagen.....upps! helgerna.

Bild lånad från Löfbergs Lila

Jag tror att jag är den som har haft flest "lemp" i Sverige. Det har alltid kommit något i vägen i min kamp mot körkortet.

Första året blev jag gravid och sen var det småbarns tiden som ej gav möjligheten. Jag har aldrig riktigt haft möjligheten att sätta in teoripluggande och öveningskörning i rutin eftersom det saknas morföräldrar till mina barn eller annan barnvakt. 

Trots att "Handyman" är utbildad körskolelärare och även far till vår minsta så har vi ändå inte lyckats sätta det i rutin p.g.a. brist på barnvakt och koncentrations stunder för teori.

Kanske låter som undanflykter men så är fallet i Mitt liv. Jag kan inte övningsköra eftersom min "lärare" måste passa barnen (i brist på barnvakt) och jag kan inte heller koncentrera mig på att plugga teori eftersom jag vet att jag måste ha det tyst runt omkring för att kunna koncentrera mig samt att jag vet att jag blir avbruten av, framför allt vår minsta sällskapssjukling. (brist på koncentrations stunder)

Så nä, trots att jag försöker så kommer jag aldrig riktigt framåt. Men plötsligt händer det väl?? (enligt Triss).

Här går man och investerar i gummistövlar med en känsla av att man tar hand om sig själv under den fortsatta kampen mot körkortet. Jag investerade i mina egna "sommardäck" kan man säga.

Idag är det den första snö/regniga dagen sedan den investeringen och jag drar glatt och omhändertagande på mig mina ärtigt, rutiga gummistövlar. Känner mig riktigt nöjd med mig själv när jag och Ängla går till dagis, skyddade från det kalla och blöta....trodde jag ja. Trots "sommardäck", vattenavvisande jacka med luva samt ett enormt lila paraply så ska flingorna/dropparna dra sig till det enda stället som inte var skyddat, låren. Nu vämer och torkar jag dessa med hjälp av laptopen =0)

Sitter med hoppet och tron om att vädret ska ha uppehåll eftersom jag mestadels ska promenera idag. Ena sidan orten till andra sidan orten för att sedan promenera hem. Rätt långa avstånd med bara två sommardäck. *skratt*

...är något jag matar mig själv med just nu.

Jag är bra precis som jag är och det jag gör kan ingen annan göra på mitt sätt och mitt sätt räcker grymt bra......men jag vill ändå bli bättre på allt.

Så bra går den pepptalken!

Inre press skapar stress, det är ju faktiskt så. Hur mycket jag än peppar mig själv så ligger den där extremt jobbiga egenskapen och gnager. Den egenskapen som för mig aldrig är tillräckligt bra, allt kan bli så mycket bättre eller förändras hela tiden.

Den egenskapen gör också att man alltid känner att man aldrig hinner med eller räcker till för allt. Känner mig rätt slow i förhållande till den drivande egenskapen som ploppar idéer, vill lära sig mer, vill förändra, skapa och se bättre resultat. Nå mål! Ändå är den extremt frustrerande egenskapen en av mina starka sidor i dem flesta perioderna. 

Jag ger mig, den egenskapen är en del av det som är jag! 

Jag är bra, det jag gör duger mer än väl, ingen annan är som jag...tur är väl det....tänk positivt, ina och se vad du åstadkommit....... Om jag fortsätter tillräckligt länge kommer kanske ett lugn att infinna sig?? =0D

Bloggen har under dagen fått några smärre förändringar som ni kanske ser och märker. Nu kan ni lättare navigera er genom att kunna gå tillbaka till startsidan via ett klick på headern, kommentera inlägg genom att klicka på inläggets rubrik och lite annat smått och gott.

Jag har dessutom lagt alla arkiverade månader och länkar i rulllistor för att få mer plats till annat.

Har lite planer på hur det ska se ut när jag senare fortstätter att uppdatera designen.

Jag är dock lite nyfiken på att höra hur bloggen ser ut på era skärmar, eftersom jag lagt alla banner till höger om bloggen och dessutom flyttat hela bloggen till vänster. Lämna gärna en åsikt, positiv som negativ.

Som vanligt är det fullt ös från 06:00. Innan kl. 10:30 hade jag:

- Städat
- Tvättat, torkat och vikt 3 maskiner tvätt
- Ätit frukost
- Tvättat cyklar
- Duschat och lagt på "masken" av make up
- Samt sålt Änglas gamla cykel.

Nu inväntar vi besök som ska fira Oliwer och Ängla p.g.a. att de fick förhinder förra veckan.

Jag önskar att tiden för att kunna sova länge, äta frukost i solen, läsa en bok, blunda och bara ta in dofter och intryck fanns. Den kanske finns men för en förälder till aktiva barn utan avlastning så krävs det en hel del arbete innan man kan få den tiden. Jag är gärna med dem nu för snart är dem för stora och jag har all tid i världen.. eller?

Igår fyllde Ängla 6 år, sex år sedan jag fick den lilla och för tidigt födda sötnosen. På tisdag är det 11 år sedan jag för fösta gången fick hålla min lilla kille i famnen, kramas får jag fortfarande.

Eftersom de fyller så tätt intill varandra så brukar vi i familjen fira och ge presenter på respektive födelsedag och släkten samt barnkalasen brukar hamna på närliggande lördag och söndag. I år blev det dock lite annorlunda eftersom Ängla fyllde på en lördag.

Vi började med att fira Ängla på morgonen med familjens presenter och en bakelse. Klockan tolv kom släkt och vänner för att fira och fika för att kl. fem släppa "arenan" till fyra 11-åringa som hade Game Party med övernattning. Fick räkna antal ben på barnen i morse för att se att helt antal barn var fyra när de låg konstigt utslagna i vardagsrummet.

Klockan 11 i förmiddags avlöstes killarna av Änglas kompisar för Hello Kitty Kalas i två timmar inkl. ansiktsmålning.

Jag vet inte hur vi tar oss igenom denna period varje år men vi gör det. Kan idag inte ens förstå hur jag kunde komma hem med Ängla från förlossningen för att ha släktkalas för Oliwer. Men men ..... Stora börjar de bli och jag tror 90% av önskningarna gick i uppfyllelse.

GRATTIS MINA GULDKLIMPAR PÅ ERA DAGAR!

Mobilbilder: Ina

Barnens kalas-helg närmar sig, närmare bestämt nästa helg. De har bett mig lägga upp iallafall några saker på en önskelista och trots att båda barnen även önskar sig varsin sparkcykel så fick dessa och andra önskningar inte plats, får nöja sig med ett urval av önskningar. De önskar sig iallafall vettiga saker det här året =0)

Kollage: Ina. Bilder lånade av Kappahl, Fotbollsskorshop samt Game Stop


Kollage: Ina. Bilder lånade av: Kappahl, NetonNet, CDon.com, Lindex samt Cykelcenter