Inas Dekor

...märker man vilka som finns där. I vår släkt har det varit två som verkligen gjort det, Erika (Lelles yngsta) som släppt tonårs-häng, pojkvännen som hägrar och shoppingrundan för att passa sin lillasyster när akuten varit aktuell.

 

Sen har vi min älskade lillasyster som tog med sig sina två kottar och reste 40 mil för att underlätta vardagen på många plan. Att hon fick akut ryggskott några dagar in i besöket och blev liggandes på golvet gjorde ingenting, vi var ju tillsammans. Vi delar verkligen gott och ont.

 

Sen har Ängla en egen adopterad morfar i form av vår hurtiga pensionerade granne som har funnits både vissa dagar som fåtal nätter för att Ängla skulle få vara hemma och sova i mammas säng tills jag alltid kom hem och kröp ner bredvid hennes rofyllda snusande. Han är guld värd vår granne.

 

Sen är jag tacksam för de vänner som visat omtanke och ringt och frågat hur det är och vad som händer i min utredning, ett bevis på självklar omtanke.

 

De är få men värda sin vikt i guld, allihop. Resten vet jag inte om.det är för att det saknas förståelse, hade nog räckt med om de frågat. Kanske har de inte vågat just det? Eller så är det bara jobbigt att finnas för någon som mår dåligt. Trots att jag bett om hjälp så har det av någon oförklarlig anledning inte lett till att någon av de övriga har underlättat. Ett tips: Mår någon i er omgivning dåligt eller har sjuka barn, influensa eller separation - finns där. Man kan ju göra det på så många sätt.

 

-Finns i telefonen

-Handla och laga en måltid

-Ring några samtal åt personen som inte orkar

-Skicka en blomma eller ett mess

-Lyssna

-Passa barn

-Dammsug

-Koka kaffe och bara finns där

Osv. Listan kan göras lång

 

Sen har jag mitt hjärta, Lelle, som varje sekund har funnits vid min sida när det var som värst. Han har pratat för mig, kört mig, varit arg i mitt ställe, lagat mat (tills jag lade om till nyttig kost, det var komplicerat). Han har varit vaken med mig när min kropp inte velat sova, hur mycket jag än velat. Vad hade jag gjort utan honom? Finns inte ord som beskriver min kärlek till den mannen. Trots att han ibland retar gallfeber på mig så har vi vuxit ihop desto mer, då var vi tajta innan :)

 

Kan vara dags att sålla lite till bland omgivningen? Ta in nya dessutom. Vissa man trodde skulle finnas där fanns inte, medan barnens kompisars föräldrar har erbjudit sin hjälp på många sätt. Och då träffas man bara i skolan eller när barnen leker. 

 

Jag ska fylla min omgivning med de goda, de som ej funnits där kanske har en bra förklaring? Men jag vet iallafall vilka jag prioriterar när någon av de behöver hjälp.

 

Så, nu fick jag ur mig lite till. Nyttigt!