Aj!!
Jag har ont i hela kroppen, då menar jag verkligen hela kroppen! Det känns att en utbrändhet och näringsbrist tar, man har allt annat än samma kapacitet i kroppen. Det känns stenhårt när man känner att man inte kan åstadkomma samma resultat som innan. Det är bara att lyssna och stanna upp! Vila!!
Tur är väl egentligen det, det var ju bristen på lyhördhet som fick mig att gå raka vägen in i väggen, med näringsbrist på det.
Tacka vet jag iallafall dem nära och kära som finns för att hjälpa. Igår var det Erika som hjälpte mig med målningen, Sanna som snällt låter Ängla leka med alla hennes dagishundar och ger henne frid i kroppen, Perre (Lelles bästa vän och buss-buddie), som har Ängla vid sin sida och lär henne koppla all el i bussen :-)
Perre hjälper oss att färdigställa och dra all el så att vi får bästa möjliga funktioner i bussen, guld värt.
Själv ligger Lelle i feber nu på morgonen, kanske är det så att han inte lyssnar till sina signaler? Mycket troligt när det gäller honom.
Nu börjar en ny dag med nya händelser, vad ska du göra?
