Inas Dekor

I livet väljer man att ta beslut, ibland stora och ibland små.
Man förändras och man ser saker på ett helt annat sätt ju äldre man blir. Det har funnits människor i ens liv man idag aldrig velat träffa samtidigt som det finns människor som följt med på ens väg trots beslut.

Jag är en sådan människa som håller bekanta som bekanta, vilket innebär att jag hälsar när man ses och pratar väder ungefär. Medan jag har Vänner med stort V som jag verkligen tar vara på, som jag tycker att det är roligt att prata, diskutera med, som jag känner att jag kan lita på.
Det är en av dom viktigaste egenskaperna som jag söker hos en vän. Ärlighet. Jag är ibland lite för ärlig men tycker faktiskt att det är helt okej att tala om att jag tycker att "skorna" är fula om jag verkligen tycker det. Även det är ett tecken på ärlighet och det innebär ju inte att jag inte accepterar att personen ifråga gillar och använder sina "skor". Snarare tvärt om, personen visar att han/hon står för att han/hon gillar sina fula "skor" och det är något som jag ser upp till. (Jag använder mina fula "skor" och skulle ändå vilja ha ännu fler fula "skor", alltså mer självförtroende så att jag kan stå för att jag är som jag är)
Vet inte riktigt om mitt budskap gick fram i den jämnförelsen med "Skor" och ärlighet =0D
Svårt att förklara, jag har blivit huggen i ryggen så många gånger för att jag varit för snäll och accepterande så idag när jag är lite äldre så värderar jag annorlunda och accepterar mindre.

That´s just me!
En liten del av den syn jag har på hur en vän ska vara.

Är jag helt ute och seglar?

Jag valde att ta avstånd från en del personer i mitt liv för många år sedan, sådana människor som fick mig att må dåligt eller skadade mig på ena eller andra sättet.
Idag kom jag hem från affären och precis utanför dörren står en person med anknytning till den "dåliga" delen i mitt liv, min första reaktion var att fly, ta avstånd, stänga ute för att visa att jag inte ville ta del av det förflutna som om allt det hon (i det här fallet) gjort mot mig är glömt och förlåtet och ändå så står jag där som om det vore just så.
Jag blev så chockad att jag inte ens hann reagera och vart skulle jag fly? In i mitt hem där hon nu vet att jag bor?
Jag är inte heller en sådan person som inte kan förlåta och vill inte vara ältande.

Jag har idag förlåtit men inte glömt och vill inte för mitt liv ta del av en sådan person igen, därav har jag lagt henne på listan "En person jag en gång kände, i det förflutna"
Saken var ju även den att det inte bara var personligt utan mer känslan av att om man hittar ett ben på skelettet så ligger resterande ben inte långt ifrån.
Den sista tiden har det "poppat" sådana personer runt omkring mig som på ena eller andra sättet har anknytning till just det förflutna. Många av dom kan kanske inte alltid rå för det så dom har fått hamna på listan "Bekanta" men när jag en gång godtroget trott att personen varit en vän med stort V så är det stopp. En sådan person är inte sen på att hugga igen. En sådan person är inte värda en andra chans!

Jag tog avstånd och har mitt nya liv sedan flertal år.
Jag gillar inte något som har med den tiden att göra, inte för att den tiden var hemsk på det sättet utan det var mer vänskaps- och relationsmässig kaos då och jag är annorlunda idag, vill att min tillvaro ska förbli så bra som den är.
Jag är en helt annan människa med andra, viktiga, personer i mitt liv. Då var jag svag och det har tagit mig år att ställa skadorna tillrätta, idag är jag starkare och jag flyr inte en meter...i första taget.

Var det lite för djupt kanske??