Tonårs mys
Det är inte ofta man får dessa stunder när dem blir så stora som 13. Då är man ju bara pinsam, helst när man som kort mamma är andfådd när man gör sällskap till centrum för att ungen har dubbelt så långa ben. Den tanken slog mig inte för 13 år sedan, inte att det skulle gå så fort hit heller.
Men visst är det mysigt. Man kommunicerar på ett annat sätt, man hittar mer gemensamma intressen och annat. Oliwer är ju fortfarande väldigt kramig, tack och lov. Det går inte en kväll när han är här utan att jag får en godnatt kram. Rutiner sitter ;-)
Idag har han hjälpt mig med middagen och satt kvar och pratade stora saker när lillasyster lagt benen på ryggen för att fortsätta leka ute. Jätte mysigt!
Mitt mirakel!!
Den som väntar på något gott...efter 6 missfall fick jag en världens finaste ;-)
