Inas Dekor

Har haft fullt upp under veckan som gått, för varje steg jag tar så känns det lite motigt just nu. Jag vet att jag är en bra bit påväg mot körkortet, och för varje steg jag nu tar (vart jag än ska) så känns det som om jag måste peppa mig själv till att det faktiskt är nyttigt att gå. Gått har jag ju gjort i 33 år och klarat mig galant utan körkort, men ju mer jag kör och ju mer jag pluggar så känns det som om det skulle varit så skönt att redan haft körkort. Tänk vad mycket smidigare och fortare allt hade gått.

 

Att gå till skolan för att lämna Ängla på morgonen för att sedan gå till jobbet innebär att jag måste gå 1 timme tidigare innan jag börjar jobba, med körkort hade jag sparat in 30 minuter. Lätt!

 

Men mina steg är bestämda och det håller i sig...peppar, peppar.

Jag är livrädd för att misslyckas med det här målet. Kanske för att jag känner att jag är gammal nog att ha alla egenskaper på plats, klarar yngre det så borde jag klara det.

 

Just nu känns det bara så långt till målet, trots att jag denna vecka klarat av halva teorikursen samt riskettan. Mina delmål är nu det som ej är överstruket:

 

- Övningskörning

- Teori på hemmaplan

- Resterande halva teorikursen

- Risktvåan (halkbanan)

- Uppskrivning (men jag ska känna mig toalt redo för den)

- Uppkörning ( ska känna mig redo för den med, frågan är om jag någonsin kommer känna mig redo?)

 

Övningskörnin och teori är vardagsmat just nu, jag kan inte sticka under stolen med att jag kanske pressar mig själv lite väl. Men åh, vad jag vill ha den här perioden överstökad. Men den ska vara överstökad med full kontroll och kunskap.

 

Som rubriken talar för så är min väg just nu enkelriktad....mot körkortet.