Goda skratt
Jag lever i ett händelserikt hem, ibland är det höga hinder men oftast är det fyllt med höga skratt och höjda ögonbryn.
Igår så skulle jag och Ängla måla små söta Lambizar från Lambi och till Lambizarna fick vi trädgårdar som dom skulle bo i. När jag fråga Ängla om hon skulle ha kritorna för att måla sin trädgrd så svarar hon nej och så fortsatte konversationen så här:
- Ska du ha pennorna?, frågar jag.
- Ja....eller nej, svarar hon.
- Ska du ha pennorna eller kritorna?
- Kritorna!
- Inte pennorna? Är du helt säker nu? frågar jag för att vara helt säker på att hon var säker på sin sak.
Utifrån köket hör jag:
- Hör inte mamma vad du säger eller?, fråga "Handy" Ängla.
- Nej, hon kanske är döv. Svarar Ängla pappa med en röst som låter som en uppgiven suck.
Jag kommer ut i köket och ifrågasätter:
- Vad säger du?, frågar jag skrattandes
- Hörde du mig?, får jag som motfråga och med höjda ögonbryn så ser jag att hon bär känslan av att ha blivit haffad.
Ett gott skratt!
Idag var jag och "Handy" med Ängla på badhuset. Jag och Ängla gick in för att byta om på henne. Hon duschar, tar på sig bikinin och säger:
- Nu går jag ut. Hon små trippar ut.
- Vad bråttom du har, kan du vänta på mig?
- Nej, det är bara att acceptera, får jag till svar.
Ett till gott skratt.
Precis i skrivande stund är det ett ståhej av lek, skratt och flertal känslor som sprudlar i mitt hus. "Handy" gömmer sig, barnen letar och har bildat sitt eget lilla "barn-lag" mot den stora "Handy" som gömmer sig någonstans i hemmet. Barnen letar och jag hör hur nervositeten och spänningen kittlar i deras magar. När dom är i närheten av den som gömmer sig hoppar "Handy" fram med ett vrål och en annan sorts kittlande spänning och nervositet ger hemmet ljud.
Barnen springer runt och delar på sig för att "Handy" inte ska kunna fånga dom så lätt. När en blir tagen kommer det andra syskonet till undsättning för att rädda den tillfångatagna. "Handy" kittlar dom och lyckliga tjut hörs i hemmet.
Ibland är det faktiskt bara skönt att sitta och titta och iakta mina kära. De skänker mig så många underbara skratt!
Igår så skulle jag och Ängla måla små söta Lambizar från Lambi och till Lambizarna fick vi trädgårdar som dom skulle bo i. När jag fråga Ängla om hon skulle ha kritorna för att måla sin trädgrd så svarar hon nej och så fortsatte konversationen så här:
- Ska du ha pennorna?, frågar jag.
- Ja....eller nej, svarar hon.
- Ska du ha pennorna eller kritorna?
- Kritorna!
- Inte pennorna? Är du helt säker nu? frågar jag för att vara helt säker på att hon var säker på sin sak.
Utifrån köket hör jag:
- Hör inte mamma vad du säger eller?, fråga "Handy" Ängla.
- Nej, hon kanske är döv. Svarar Ängla pappa med en röst som låter som en uppgiven suck.
Jag kommer ut i köket och ifrågasätter:
- Vad säger du?, frågar jag skrattandes
- Hörde du mig?, får jag som motfråga och med höjda ögonbryn så ser jag att hon bär känslan av att ha blivit haffad.
Ett gott skratt!
Idag var jag och "Handy" med Ängla på badhuset. Jag och Ängla gick in för att byta om på henne. Hon duschar, tar på sig bikinin och säger:
- Nu går jag ut. Hon små trippar ut.
- Vad bråttom du har, kan du vänta på mig?
- Nej, det är bara att acceptera, får jag till svar.
Ett till gott skratt.
Precis i skrivande stund är det ett ståhej av lek, skratt och flertal känslor som sprudlar i mitt hus. "Handy" gömmer sig, barnen letar och har bildat sitt eget lilla "barn-lag" mot den stora "Handy" som gömmer sig någonstans i hemmet. Barnen letar och jag hör hur nervositeten och spänningen kittlar i deras magar. När dom är i närheten av den som gömmer sig hoppar "Handy" fram med ett vrål och en annan sorts kittlande spänning och nervositet ger hemmet ljud.
Barnen springer runt och delar på sig för att "Handy" inte ska kunna fånga dom så lätt. När en blir tagen kommer det andra syskonet till undsättning för att rädda den tillfångatagna. "Handy" kittlar dom och lyckliga tjut hörs i hemmet.
Ibland är det faktiskt bara skönt att sitta och titta och iakta mina kära. De skänker mig så många underbara skratt!
