Inas Dekor

"Små ting skapar helhet"

Ett sista farväl

Publicerad 2010-07-31 23:45:42 i Personligt,

Det gör så ont! Det är ju en så otroligt stark smärta hur jag än vrider och vänder på tankarna.

Igår, 30/7-2010, togs vi alla nära och kära ett sista farväl av Thea´s pappa. En fin stund med många tårar, fina och betydelsefulla låtar och ett och annat skratt (förklaringen till den visar sig snart vara självklar)

En timme innan begravningen börjar är vi på plats för att jag skulle hjälpa till att dekorera vid kistan. Thea´s och Sis krans bestående av brudslöja, rosor, kallor, hjärtan och diamanter placerades vid kistans ände med band där texterna lydde som sådana: "Jag älskar dig Pappa, Thea" och "Tack för att du gav mig det finaste, Michaela" (bild på just våra binderier kanske kommer senare, inga andra bilder kommer att publiceras av respekt för familj)

Runt om placerades underbara dekorationer och kistdekorationen var ett vackert, stort rött hjärta bestående av enbart rosor. Två fotografier placerades åt varsitt håll varav ett på honom och ett på honom och Thea när dom busade med varandra. Så oerhört fint.

Hela kapellet fylldes när klockorna slog 12:00 och ur högtalarna kommer låtar som hade budskap från många nära. Hans och sambons kärlekslåt, Lillasyster´s låt tillägnad storebror, Michaelas val: I did it for love med Jessica Andersson, mammas val och sist men inte minst så presenterade dom låten som Thea gav sin pappa: Manboy med Eric Saade. När Manboy spelades tog Thea Ängla i handen och upp for dom för att dansa, skratta och sjunga tillsammans. Så fint och så glädjefylld den stunden blev då dom små visade oss vuxna att man har rätt att vara glad trots att man mist någon, att Manboy faktiskt var en låt som Thea och pappa gillade och vi vet alla att det är något han säkerligen uppskattade högt. Det var svårt att gråta och skratta samtidigt, att känna sorg och glädje i precis samma stund men jag fick se att livet är något att ta vara på, att döden inte alls behöver vara så smärtsam om man ser till vad personen velat men trots det så kommer man inte undan smärtan av saknad. Det är dock ett sorgarbete som måste få ta sin tid.

Mina tankar går till minnena vi delat tillsammans, allt vi gjort och sagt! Jag har även honom att tacka för att Ängla hann in till sjukhuset den dagen hon var som sämt och var medvetslös när hon kom in. Hade han inte varit lugnet i den stunden, inte varit den enda som kunde påbörja vår resa mot hjälpen av läkarna, inte varit den som lugnt ringde och bad ambulansen möta oss då jag sitter med min mer eller mindre "blåa" dotter i famnen vill jag heller inte veta hur det slutat. Jag vet att jag tackade honom för det. Det fanns stunder efter det då han alltid fanns där för att få vardagen och min smärta och sorg i saknad av min nära att bli lättare. Tack för att du fanns där!

Jag kan skratta åt så många minnen som bland annat den gången då vi skulle se hur många vindruvor han fick in i munnen, jag räknade samtidigt som jag skrattade tills jag fick ont i magen. Tror till och med att vi har bild på det någonstans. Eller alla hans uppfinningar han skapade.

Mina tankar går till min älskade lillasyster som delade det allra första med honom såsom första kärleken, första boendet, high school love, första (dock enda) barnet och graviditeten, första äktenskapet, första skiljsmässan, första separationen osv. Att se henne igår (och under tiden som varit senaste tiden) har skurit hål i mitt inre. Den smärtan, saknaden och sorgen hon bär kan jag aldrig lindra, laga eller rätta till. Att se hennes smala kropp sjunka ihop och alla muskler spännas för att det gör så ont utan att kunna ta bort om så en liten del av sorgen gör mig ont. Jag finns här, Alltid!

Mina tankar går till Thea som så liten och naturlig i sitt lilla sätt att tänka ändå är så stor och förnuftig. Att se henne klappa kistan för allra sista gången, se henne lägga rosen med diamanten närmast honom, att se hennes sätt att försöka trösta alla andra trots sin ålder och att höra henne ropa och gråta efter pappa gör mig så ont men samtidigt så stolt över att hon hanterar det på ett så utomordentligt sätt. Jag är stolt över att vara moster till denna lillgamla donna! Det kommer komma dagar då hon önskar att han funnits fysiskt närvarande trots att hon säger att han bor i hennes hjärta och att han är med oss runt omkring, den dagen vill jag att hon ska veta att jag finns här (och alla andra dagar också) om så bara ett samtal bort. Du är en stark tjej, mosters lilla Herbie!

Mina tankar går till hans sambo som förlorat sin kärlek. Deras kärlek kunde ingen ta miste på! Jag skulle inte ens vilja försöka sätta mig in i dom känslorna hon nu måste ta sig igenom för att försöka gå vidare. Jag hade gått sönder i hennes sits. Hon verkar vara en klok, mogen och omtänksam person som kompletterade hans sätt att vara till fullo. Dom två var magi, det syntes. Skulle det vara något så är det bara att ringa, kan jag hjälpa så gör jag det.

Mina tankar går till hans mamma, pappa, systrar och bröder. Morbror, mormor och övrig släkt som förlorat en så nära anhörig. Jag vet inte hur man överlever vid en sådan förlust, för mig är det en tanke jag vägrar våga se. Förstår att det måste vara oerhört tufft just nu. Är det något så vet ni var jag finns!

Ni alla var så oerhört starka igår, ni gjorde det så fint! Mina tankar går till er!

Igår tog jag mitt sista farväl men jag kommer tänka på dig många gånger!

Om

Min profilbild

Ina

Jag är mamma, utbildad florist, arbetat som dekoratör. Jag är en fd. webadministratör på bröllopslycka.se men arbetar nu som webadministratör, dekoratör, "företagsprofilerare" och marknadsföringsassistent på ett företag inom profil- och presentreklam. Jag brinner för det jag gör och är tacksam för att jag får möjligheten att göra det. Min familj är mitt allt och ingenting annat prioriteras högre än den. Därav mycket vardagstugg i bloggen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv



Prenumerera och dela