Inas Dekor

"Små ting skapar helhet"

Födelsedagar

Publicerad 2010-01-31 19:23:57 i Personligt,

Ängla har haft feber idag och kunde tyvärr inte gå på sin väns kalas =0( Trodde att hon skulle argumentera emot men hon hade full förståelse för att hon isåfall kunde smitta alla andra barn på kalaset och tröstade sig med att hon snart ska ha kalas. Hon har redan börjat planera efter vetskapen om att först fyller pappa år, sen mamma och sen kommer Ängla för att Oliwer tre dagar senare har sin födelsedag.

Hon har redan börjat planera min födelsedag och den viktigaste biten är frukost på sängen, den delen är oerhört traditions enlig och får bara inte missas på en högtidsdag. Det innebär fin frukost och öppna presenter. Själv glömmer jag till och med bort att jag snart fyller år igen, känns som om det inte var så länge sedan och dessutom prioriterar jag inte min födelsedag som man kanske bör göra?

Jag och vännen Anneli har kommit överens om att vi faktiskt slutat att fylla år, det gjorde vi båda vid 25 vilket gör att vi är lika gamla ;0) (att hon inte har kommit så långt ifrån gränsen som jag gör alltså ingenting :0D ) Saken är den att man faktiskt inte tänker på hur gammal man är då man uppskattar barnens varje födelsedagar tills man stannar upp och lyssnar på deras ålder och plötsligt inser att man faktiskt åldrats lika många år och man inte kan fatta tag i hur fort tiden egentligen gick.

Jag vet att mina kära svärföräldrar kommer på min födelsedag, precis som varje år och det är något jag uppskattar högt. Finns inga som dom.

Jag kommer säkert glömma bort att jag fyller år igen under veckan eftersom jag är mer inriktad på att faktiskt få lite tu man hand med min kära "Handyman".

Har du slutat fylla år?

Vanlig dag och en del av mig

Publicerad 2010-01-30 20:37:17 i Personligt,

Änglas feber har ökat under dagen och jag hoppas verkligen att den vänder under natten så hon inte har ännu högre imorgon. Hon har sagt att hon har ont i båda öronen men eftersom hon är ett öronbarn (med stora bokstäver) så vet jag att det är lugnt just nu. Hon hade först ont i höger, sen i vänster och sen i båda. Har hon öroninflammation så pekar hon och talar klart och tydligt om i vilket öra hon har ont och oftast är det i vänster så än så länge håller jag alla tummar på att det inte är ännu en öroninflammation.

Hon har ju fått remiss till att operera in rör i öronen men vi håller på hoppet om att det oftast blir bättre efter fyra års ålder.


Oliwer och "Handyman" har varit på kalas i simhallen och båda var riktigt nöjda när dom kom hem, roligt att även föräldrar var välkomna, det skapar lite mer samhörighet med kompisarna och man kan ha bredare kommunikation vad det gäller barnen. Dom växer ju ändå upp tillsammans och kommer att spendera mycket tid tillsammans även på fritiden. Kontakten med föräldrarna till barnens vänner är oerhört viktigt.


Själv går jag på uppladdning av batteri, jag vilar och hinner knappt fylla på batteriet förrän det är slut på krafter men jag försöker ta tag i så få saker som möjligt just ni och det jag prioriterar får ta sin tid. Jag är annars den som städar, målar, designar, samlar kunskap och försöker bidra till något bättre hela tiden samtidigt som jag  är hjälpsam i alla lägen men jag har fått bromsa in lite.

Jag fick däremot ett brev igår, där jag fick förfrågan om jag ville vara med i en forskning kring upprepade missfall (där kan man prata om som ett brev på posten fler år efter). Jag var inte sen på att svara ja här hemma men har inte ringt och meddelat det än, måste tänka igenom det lite känner jag trots att hela jag vill hjälpa i framtiden. Jag har gått igenom ett flertal missfall och många i sena veckor, ett tag trodde jag faktiskt inte att jag någonsin skulle få uppleva biologiska barn. Jag har gjort utredningar och ultraljud var som vardagsmat under flera år (kändes så). Kan det vara ärftligt? Det är väl det som är frågan, kan jag då vara med att hjälpa till bättre vård och mer fakta som kan hjälpa framtidens gravida i riskzonen så varför inte? Kanske är det mina barn i framtiden som sitter med samma känslor och förlust som jag en gång bar på.

Oliwer är mitt oerhört stora mirakel och det första jag sade när han kom ut var: "Han klarade det, jag klarade det, Vi klarade det"
Ängla är min levande perfekta lilla ängel.

Varje graviditet har sin histora, en historia som blivit lång i mitt liv och som jag alltid bär med mig. Trots att jag aldrig fick möta dessa "Barn" (somliga vill kalla dom foster men för mig är det barn från plusset på stickan) så har jag väntat dom och minns den tiden varje dag. Dom tillhör mitt liv och min histora, något som jag mycket väl tror har format mig till den mamma (läs: extrema hönsmamman) jag är till mina fina barn jag har idag.

Det är det vi går igenom, gott som ont, som formar oss till vad vi är.

Kalas på kalas

Publicerad 2010-01-30 12:25:12 i Personligt,

Idag har jag en snorig Ängla med yttepytte feber hemma, hon väntar på att pappa ska komma hem med isglassen. Pappa är med Oliwer för att köpa presenter till alla barnkalas som barnen är inbjudna till och den här helgen väntar varsitt.

Oliwer ska till kalas i simhallen medan Ängla, imorgon, ska till lokalen på kalas. Dom ser fram emot det och jag hoppas verkligen att febern vänder på skruttan så hon kan gå på kalaset. Hon har väntat så länge efter att hennes allra första (fysiska) inbjudningskort ramlade ner i brevlådan. Håller alla tummar jag kan.

Den här lördagen var en familje dag och det är det väl på sitt sätt idag trots att det är barnens behov som tillgodoses först ;0) Nästa helg är det min och "Handyman´s" lördag och vi får väl se om det verkligen blir så (det brukar ju rinna ut i sanden och bli ännu en familjedag =0( )

Nu tittar vi på familjefilmer hela dagen ;0)

Liknande inlägg

Om

Min profilbild

Ina

Jag är mamma, utbildad florist, arbetat som dekoratör. Jag är en fd. webadministratör på bröllopslycka.se men arbetar nu som webadministratör, dekoratör, "företagsprofilerare" och marknadsföringsassistent på ett företag inom profil- och presentreklam. Jag brinner för det jag gör och är tacksam för att jag får möjligheten att göra det. Min familj är mitt allt och ingenting annat prioriteras högre än den. Därav mycket vardagstugg i bloggen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv



Prenumerera och dela